En repris - på begäran.

Jag fick en söt kommentar från Marianne som hade surfat runt bland gamla inlägg. Hon önskade att jag skulle "ny-publicera" några så här kommer den första:
Original datum är 5/9 - 2008

Det som har hänt har hänt

Vad svårt det är att tänka logiskt när känslor spökar. Alltså rent logiskt kan man förstå saker och ting men känslomässigt så kraschar det. Som det här till exempel: Man har ångest och mår jätte dåligt för något som har hänt. Det kan ha varit relativt nyligen eller för jätte, jätte länge sen. Det kan vara någon som har sårat dig, någon som krossat ditt hjärta, någon du hyser agg mot, skuldkänslor, bitterhet eller ja, precis vad som helst. Logiskt sett så har det som har hänt hänt och kan inte ändras. Ganska simpelt, egentligen. Men det är himla trist att att det inte känns simpelt. "Den" eller "de" som är orsaken till dina känslor har säkert inte ens en aning om vad du känner, och även om det skulle vara så är det inte säkert att det skulle göra någon skillnad. Då betyder det alltså att jag, genom att "hålla fast" vid det förflutna - missar nuet. Det enda man har. Ögonblicket. Just precis nu. För även om man är supermissnöjd, besviken - what ever - med sitt förflutna, så upplever jag minnet av det i nuet och rent logiskt går jag alltså miste om den rätta upplevelsen just nu.

Jag inser att det här blev flummigt. Men det retar mig något så otroligt att ha så mycket "icke hanterbara" känslor när summan av hela grejen blir att jag helt enkelt väljer att skada mig själv. Jag läste nyligen att "tillstånd så som sorg, smärta, ånger, rädsla, skuldkänsla, bitterhet, klander, vrede och till och med längtan efter hämnd alla har sin grund i något man inte kan förlåta, att inte vilja frigöra sig och vara i nuet."

Så nu tänkte jag prova på det här med att förlåta - andra, men framförallt mig själv. Det betyder kanske inte att jag tycker att saker som hänt är okej eller att jag nu blir världens ädlaste, mest toleranta, människa. Det betyder bara att jag ska försöka att förlåta. Vilja förlåta. Det går ju ändå inte att ändra på det som varit.